Joey Fridolfssons första inlägg.
Jag har läst några sidor ur boken Störst av allt av Malin Persson Giolito, (händelse från sida 79).
En tillbakablick från första gången Maja och hennes advokat Peder Sander träffas. Han ställer några frågor till Maria
Norberg eller Maja som hon kallas. Hon är förvirrad och har svårt att minnas
vad som hänt och får liksom inte ur sig orden. Det blir så rörigt att hennes
advokat inte förstår. Sander säger åt henne att ta det lugnt och ta en sak i
taget. Det fick mig att tänka på hur traumatiserad och förvirrad man kan bli av
att vara med om en sådan stor och omtumlande händelse och dessutom vara den som är mest inblandad. Man är mest traumatiserad innan man hunnit smälta vad som hänt. Man skulle kunna säga att man ändras lite som person. Det största skälet till att hon blev förvirrad i den här situationen ligger nog i att hjärnan hos människan är rätt okej på att förtränga vissa
händelser. Det gör att historian kan bli suddig och oklar, för att man kanske är rädd eller
orolig och då inte vill minnas vad man gjort eller varit med om. I detta fall
har Maja drabbats av lite minnesförlust och koncentrations svårigheter av att
vara inblandad i ett massmord. Jag tycker att alla, även om de är häktade ska få tillgång till att träffa en psykolog eller någon annan person som kan hjälpa dem att må bättre.
Det som verkar som en bra idé idag kan vara en usel idé som man ångrar väldigt mycket imorgon och det kan vara fallet i den här situationen. Man gör något som man tror kanske kan rädda världen ena dagen och sen inser man att man bara slösat sin tid andra dagen. Det har faktiskt hänt mig vissa gånger att jag till exempel tänkt skoja med en kompis och tyckt att det är helt lugnt just nu och att han ska ta det som ett skämt. Men när jag väl gör det så tar inte kompisen det på samma sätt som jag trott. Det är kanske det som hänt här att hon kommit in på fel bana och blivit lurad eller manipulerad att tänka att massmordet skulle vara en bra idé. Men dagen därpå var det inte en lika bra idé. Hon säger inte rakt ut att hon ångrar sig speciellt mycket, bara att hon är lite förvirrad och har svårt att koncentrera sig. Att hon är förvirrad är enligt mig ett tecken på oro och ångest som kanske uppstått efter händelsen som tyder på att hon faktiskt har svaga skuldkänslor. Jag tror alltså hon har skuldkänslor fast dem är undermedvetna. Jag ser fram emot att läsa vidare och förhoppningsvis få reda på hennes motiv till massmordet och om skuldkänslorna finns där eller inte.
Det som verkar som en bra idé idag kan vara en usel idé som man ångrar väldigt mycket imorgon och det kan vara fallet i den här situationen. Man gör något som man tror kanske kan rädda världen ena dagen och sen inser man att man bara slösat sin tid andra dagen. Det har faktiskt hänt mig vissa gånger att jag till exempel tänkt skoja med en kompis och tyckt att det är helt lugnt just nu och att han ska ta det som ett skämt. Men när jag väl gör det så tar inte kompisen det på samma sätt som jag trott. Det är kanske det som hänt här att hon kommit in på fel bana och blivit lurad eller manipulerad att tänka att massmordet skulle vara en bra idé. Men dagen därpå var det inte en lika bra idé. Hon säger inte rakt ut att hon ångrar sig speciellt mycket, bara att hon är lite förvirrad och har svårt att koncentrera sig. Att hon är förvirrad är enligt mig ett tecken på oro och ångest som kanske uppstått efter händelsen som tyder på att hon faktiskt har svaga skuldkänslor. Jag tror alltså hon har skuldkänslor fast dem är undermedvetna. Jag ser fram emot att läsa vidare och förhoppningsvis få reda på hennes motiv till massmordet och om skuldkänslorna finns där eller inte.
