Edvin Selovic andra inlägg: Inledning

Jag har nu läst vidare lite i störst av allt och märkt att författaren startar boken genom att berätta lite om varje person inblandad i Majas liv utan att avslöja för mycket. Även fast de sitter i rättssalen så är det inte fokuset i boken ännu. Man får istället följa Majas tankar genom rättegången och hur hon tänker bort till andra situationer i sitt liv. Kanske gör hon det för att glömma att hon sitter i den situationen hon gör eller så försöker hon själv förstå hur hon hamnade där.

Jag tycker författaren drar ut mycket på händelsen och kommer in på onödiga saker som jag inte tycker hör hemma i boken. Kanske gör hon detta för att vi ska lära känna karaktärerna men det tycker jag inte vi gjort än. Jag hittar ingen karaktär som jag sympatiserar med eller vill veta mer om. boken är skriven från Majas perspektiv och hennes perspektiv av människorna runt omkring henne är väldigt negativ. Hennes negativitet och uppgivenhet förmedlar en dyster stämning i boken men kanske är det exakt den känslan författaren vill att vi ska känna. En blandning av uppgivenhet och ovetande kan skapa en spänning som gör att läsaren vill läsa vidare.

Personligen ser jag ingen kämparglöd i Maja vilket får henne att se ännu mer skyldig ut. Men är hon verkligen det? "Maja nekar till anklagelserna som riktas mot henne. Hon har inte medverkat på ett sätt som genererar rättsligt ansvar. Maja har inte varit medveten eller gjorts medveten om Sebastian fagermans planer" säger Majas advokat Peder Sander i början av boken. Oavsett om hon är skyldig eller inte börjar man nu förstå att hon iallafall inte var ensam. Jag ser fram emot att läsa vidare och se om sanningen kommer fram.