Joey Fridolfssons fjärde inlägg.

En händelse i boken handlar om när Sebastian, Maja, Samir och Amanda åker ut till Labbe och hans föräldrar som bor på landet. Sebastian börjar direkt prata om hur han tror att Samir ljuger när han säger att hans mamma är sjuksköterska och hans pappa advokat. Det verkar som att Sebastian tycker illa om Samir. Det mest underliga med middagen hos Labbe är att föräldrarna låtsas som ingenting. Men när det gick överstyr så gick dem in i samtalet och skyddade Samir. Det hela slutar med att Sebastian får åka hem och dem andra stannar där över natten.

Jag tycker att det finns att ansvar i föräldrarna att försöka bryta ner samtalet innan det går överstyr. Om Sebastian redan från början fått veta att sådana personliga påhopp inte är välkomna i deras familj så hade han nog slutat säga dem och Samir hade inte behövt utstå kränkningarna. Jag tycker detta förekommer rätt ofta i verkligheten, att till exempel föräldrar eller lärare inte säger till först utan låtsas inte om det. Men när det väl går överstyr så känner dem att de måste säga till. Det skulle vara bättre om man säger till först istället för att låtsas som ingenting.

Det som hände hos Labbe var rätt svårt att förstå med tanke på att författaren använder sig av citattecken istället för talstreck. Jag som är van vid talstreck, blev lite förvirrad när jag läste denna del av texten då jag ibland inte visste vem som sa vad eller när någon slutade prata. Enligt mig passar det bättre att använda talstreck.