Joeys femte inlägg.

Samir och Maja har en konversationen vid vattnet om fördomar och om saker de tyckte olika om. Samir sa att han borde blivit utkastad från Margaretas och georgs hus, och inte Sebestian. Han blev inte utkastad för att han hjälpte Labbe med studierna. Samir hade ljugit om att hans pappa var advokat och hans mamma var läkare, men Maja sa att det inte var viktigt med vad ens föräldrar jobbar med eller hur mycket pengar man har. Hon sa att man blir mer omtyckt och respekterad om man är sig själv trots vilken historia man har.

Jag tycker det speglar verkligheten rätt bra. Hade jag vetat att någons förälder har något yrke som ofta är långt ner inom samhällets hierarki, hade jag respekterat personen mer om den sagt det istället för att ljuga och säga att ens förälder är till exempel läkare eller bankir. Det kan vara andra saker också som det finns fördomar om. Man kanske ljuger att man har varit på semester någonstans trots att man inte har råd att åka. Det kan vara svårt att säga sanningen. Speciellt om ens kompisar har varit på semester på något roligt ställe.

Ur texten "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?" står det att det var plikt att ha slöja på sig. Huvudpersonen heter Amal och hon är muslim. Hon har slöja på sig i skolan eftersom det var slöjplikt. Hon kände behovet av att ta av den så fort skolan slutade för dagen. Det borde hon inte behöva. Hon borde bli respekterad och få tillhöra vilken religion hon vill utan att bli utsatt för kränkningar eller fördomar. De två styckena var rätt liknande då Samir kände att han inte ville att folk skulle tycka att han var annorlunda och bli retad för att han är invandrare, och Amal ville inte heller bli retad för att hon var muslim som bor i ett icke muslimskt land.