Haris femte inlägg:
Nu har jag läst klart boken och nu tänkte jag göra en liten sammanfattning om vad jag tycker om den.
Jag ska börja med att skriva allmänt om vad jag tyckte om boken. Boken va väldigt intressant o som ja skrev i mitt andra inlägg Så va det bra att hon använde sig utav korta kapitel. Eftersom boken har 367 sidor så hade boken varit mycket mer långtråkig om hon använde sig utav långa och tråkiga kapitel. Så när det gäller skrivandet så gjorde hon ett riktigt bra jobb.
Handlingen nu då. Boken hade en väldigt intressant handling tycker jag. Hon hade en väldigt bra inlevlese nästan så att man kände att man var en del av handlingen. Jag läste även att boken ska bli den första svenksa Netflix serien och jag förstår självklart varför den kommer bli det. Boken var även väldigt spännande och de var en slags bok som man aldrig har läst innan och jag rekomenderar den starkt.
fredag 10 november 2017
Haris tredje inlägg:
Jag skrev i mitt första inlägg om hur jag tyckte att Maja verkade som om hon var en helt vanlig person men när jag läste mer i boken så ändrades min syn på henne ganska mycket. Jag menar inte att min syn har ändrats på ett positivt sätt.
När jag började komma in i boken mer och mer så märker jag att droger förekommer flera gånger. Som till exempel då Sebastian sa "Ser du? Inget kalas utan kras." (s.154). Jag tänker då på att han menar att inget kul kan hända utan kras och vad kan det betyda egentligen? Alkohol är ju tyvärr väldigt vanlig bland ungdomar så de ända som finns då är ju droger. De fick mig att tänka på hur sjukt det är att ungdomar får tag i droger och använder sig av dem. Konsekvenserna av droger är och kan bli hemska. Sen kan man även nämna att jag inte trodde att Maja var en sån typ som skulle kunna använda sig utav droger.
Vad har hänt egentligen. Sen när har ungdomar behövt att använda sig utav droger för att ha kul kan man undra. Men tyvärr så är inte droger jätte ovanligt bland ungdomar längre vilket jag tycker är helt sjukt. Men vem ska man skylla på egentligen? Är det bara ungdomarna som har gjort fel eller är de föräldrarna som har gjort fel och inte lärt sina barn ordentligt? Den frågan kan man diskutera.
Jag skrev i mitt första inlägg om hur jag tyckte att Maja verkade som om hon var en helt vanlig person men när jag läste mer i boken så ändrades min syn på henne ganska mycket. Jag menar inte att min syn har ändrats på ett positivt sätt.
När jag började komma in i boken mer och mer så märker jag att droger förekommer flera gånger. Som till exempel då Sebastian sa "Ser du? Inget kalas utan kras." (s.154). Jag tänker då på att han menar att inget kul kan hända utan kras och vad kan det betyda egentligen? Alkohol är ju tyvärr väldigt vanlig bland ungdomar så de ända som finns då är ju droger. De fick mig att tänka på hur sjukt det är att ungdomar får tag i droger och använder sig av dem. Konsekvenserna av droger är och kan bli hemska. Sen kan man även nämna att jag inte trodde att Maja var en sån typ som skulle kunna använda sig utav droger.
Vad har hänt egentligen. Sen när har ungdomar behövt att använda sig utav droger för att ha kul kan man undra. Men tyvärr så är inte droger jätte ovanligt bland ungdomar längre vilket jag tycker är helt sjukt. Men vem ska man skylla på egentligen? Är det bara ungdomarna som har gjort fel eller är de föräldrarna som har gjort fel och inte lärt sina barn ordentligt? Den frågan kan man diskutera.
Haris fjärde inlägg:
Nu har jag kommit ganska långt i boken och jag stötte då på en ganska intressant mening där det står "Den andra handen höll jag i fickan där tårgassprejen låg och jag gjorde mitt bästa för att försöka intala mig att det inte alls var rasistiskt att vara rädd." (s.241).
Detta är en ganska aktuell fråga och På grund av att de just nu är krig i vissa länder i världen så kommer det självklart komma flyktingar till väst världen och Sverige. Jag har absolut inget emot flyktingar eftersom jag tycker att alla är likadana. Självklart så kan det finnas flyktingar som inte kommer in i samhället lika bra som då istället blir kriminella och självklart så kan man vara rädd men man får absolut inte dra alla över en kam. Man ska helt enkelt inte bli rädd för någon bara för de kommer ifrån ett annat land.
Man kan även koppla detta till texten "kalla det vad fan du vill" där Shervin ofta får olika kommentarer som till exempel "för så gör man väl hos er" eller andra kommentarer som handlar om det Edvin skrev i sitt första inlägg där olika personer pratar om hur han ser aggressiv och hård ut på grund av hans utseende, hudfärg och så vidare. Detta tycker jag är helt fel. Människor kan inte välja hur de ska se ut och vart de ska föddas. Det är slumpen helt enkelt.
Så jag förstår hur Maja tänker men jag tycker ändå inte hon ska behöva vara rädd. Alla är människor och alla borde bli behandlade likadant.
Nu har jag kommit ganska långt i boken och jag stötte då på en ganska intressant mening där det står "Den andra handen höll jag i fickan där tårgassprejen låg och jag gjorde mitt bästa för att försöka intala mig att det inte alls var rasistiskt att vara rädd." (s.241).
Detta är en ganska aktuell fråga och På grund av att de just nu är krig i vissa länder i världen så kommer det självklart komma flyktingar till väst världen och Sverige. Jag har absolut inget emot flyktingar eftersom jag tycker att alla är likadana. Självklart så kan det finnas flyktingar som inte kommer in i samhället lika bra som då istället blir kriminella och självklart så kan man vara rädd men man får absolut inte dra alla över en kam. Man ska helt enkelt inte bli rädd för någon bara för de kommer ifrån ett annat land.
Man kan även koppla detta till texten "kalla det vad fan du vill" där Shervin ofta får olika kommentarer som till exempel "för så gör man väl hos er" eller andra kommentarer som handlar om det Edvin skrev i sitt första inlägg där olika personer pratar om hur han ser aggressiv och hård ut på grund av hans utseende, hudfärg och så vidare. Detta tycker jag är helt fel. Människor kan inte välja hur de ska se ut och vart de ska föddas. Det är slumpen helt enkelt.
Så jag förstår hur Maja tänker men jag tycker ändå inte hon ska behöva vara rädd. Alla är människor och alla borde bli behandlade likadant.
Haris andra inlägg:
Idag så läste jag lite mer ifrån boken störst av allt. Jag började då tänka på hur alla kapitel är uppbyggda. De flesta kapitel i Störst av allt är ganska korta vilket gör boken väldigt intressant. Anledningen till varför jag tycker så är för att om man läser en bok som har korta kapitel där de inte drar ut på allting för mycket så blir det mycket roligare att läsa.
till skillnad mot till exempel "Legenden om de fyra elementen" som har ganska långa kapitel. Den boken tycker jag är väldigt långtråkig och jag tycker att det är dels på grund av att alla kapitel är så långa.
En till grej som jag tycker Malin gjorde bra med alla kapitel är att varje kapitel handlar om något nytt. Det blir nästan aldrig att hon tar upp samma saker hela tiden. Man får helt enkelt reda på nya grejer och det gör boken mycket mer intressant. Hade boken varit mer lik De fyra elementen där ingenting händer så hade man inte varit lika motiverad till att läsa boken. Så jag tycker att Malin har gjort ett riktigt bra arbete med att skriva boken.
Edvins femte inlägg: Slutet
Jag har nu läst ut boken och slutet fick mig verkligen att tänka. Detta är inte bara en bok, den förklarar något som händer allt oftare den senaste tiden men på ett mer utvecklat sätt. Vi ser nyheterna om skolsjutningar och andra attacker dagligen och vi namnger dessa attacker till olika saker helt beronde på vem det är som ansvarig inte vad det är som sker. Samma sak händer i boken, det handlar inte om vad det är som verkligen hände för advokaterna utan om det var Maja (Maria Norberg) som gjorde det eller inte. I vårt samhälle vill man få rättvisa men man ställer sig sällan frågan om varför det blev som det blev. I boken får vi veta allt, hur det startade och hur varje handling hade en konsekvens som led till något värre men även vad samhället ansåg var värt att nämna och vad som blev viktigast för tidningarna.
Jag tror det finns flera budskap i boken men det jag tänker mest på är naivitet, hur vi människor blundar för problem och låtsas som att vi inte märker av något för att slippa konfrontera problemet. Hade inte vuxenvärlden svikit Sebastian kanske han inte hade vuxit upp till den personen han blev. Allt vi gör har konsekvenser därför är det viktigaste jag lärt mig av boken att vi alla har något som kan tynga ner oss. Därför bör vi alla ha hänsyn o respekt för varandra och försöka förstå varandras olikheter för varje handling och ord leder till något annat.
Det är en tung och komplicerad bok men den är upplysande och genomtänkt och skildrar verkligheten väldigt bra i de flesta områden. Jag rekommenderar att läsa den och ser fram emot att se om tv-serien håller samma höga standard.
Jag har nu läst ut boken och slutet fick mig verkligen att tänka. Detta är inte bara en bok, den förklarar något som händer allt oftare den senaste tiden men på ett mer utvecklat sätt. Vi ser nyheterna om skolsjutningar och andra attacker dagligen och vi namnger dessa attacker till olika saker helt beronde på vem det är som ansvarig inte vad det är som sker. Samma sak händer i boken, det handlar inte om vad det är som verkligen hände för advokaterna utan om det var Maja (Maria Norberg) som gjorde det eller inte. I vårt samhälle vill man få rättvisa men man ställer sig sällan frågan om varför det blev som det blev. I boken får vi veta allt, hur det startade och hur varje handling hade en konsekvens som led till något värre men även vad samhället ansåg var värt att nämna och vad som blev viktigast för tidningarna.
Jag tror det finns flera budskap i boken men det jag tänker mest på är naivitet, hur vi människor blundar för problem och låtsas som att vi inte märker av något för att slippa konfrontera problemet. Hade inte vuxenvärlden svikit Sebastian kanske han inte hade vuxit upp till den personen han blev. Allt vi gör har konsekvenser därför är det viktigaste jag lärt mig av boken att vi alla har något som kan tynga ner oss. Därför bör vi alla ha hänsyn o respekt för varandra och försöka förstå varandras olikheter för varje handling och ord leder till något annat.
Det är en tung och komplicerad bok men den är upplysande och genomtänkt och skildrar verkligheten väldigt bra i de flesta områden. Jag rekommenderar att läsa den och ser fram emot att se om tv-serien håller samma höga standard.
Tobias Sparv #5
I detta inlägg hade jag tänkt att prata lite om mina egna tankar kring boken. Jag tycker att boken är ganska så bra även fast jag inte är så förtjust i denna typ av bok. Boken hade många svängningar kraftiga ord och tankar, kärlek och drama. Boken var väldigt intensiv och hade bra inlevelse. Man kunde tänka sig att man själv var Maja och hur allt kan ha gått till. Malin Persson Giolitos bok ''störst av allt'' får där med ett bra betyg utav mig på grund av att den har alla egenskaper som en Rättegångsdrama/thriller ska ha. Denna unika still ser jag inte så ofta i böcker (Inte för att jag läser så mycket böcker) men de få jag har läst har inte samma still.
Denna idén om att blogga om olika böcker som skoluppgift rekommenderar jag till många andra Lärare/skolor som har många elever som inte tycker det är så kul att läsa. Det gör själva läsningen mycket roligare och nyttigare eftersom man förstår själva budskapet i boken/kapitlen.
Väldigt näringsrik teknik inom läsning av böcker (enligt mig).
I detta inlägg hade jag tänkt att prata lite om mina egna tankar kring boken. Jag tycker att boken är ganska så bra även fast jag inte är så förtjust i denna typ av bok. Boken hade många svängningar kraftiga ord och tankar, kärlek och drama. Boken var väldigt intensiv och hade bra inlevelse. Man kunde tänka sig att man själv var Maja och hur allt kan ha gått till. Malin Persson Giolitos bok ''störst av allt'' får där med ett bra betyg utav mig på grund av att den har alla egenskaper som en Rättegångsdrama/thriller ska ha. Denna unika still ser jag inte så ofta i böcker (Inte för att jag läser så mycket böcker) men de få jag har läst har inte samma still.
Denna idén om att blogga om olika böcker som skoluppgift rekommenderar jag till många andra Lärare/skolor som har många elever som inte tycker det är så kul att läsa. Det gör själva läsningen mycket roligare och nyttigare eftersom man förstår själva budskapet i boken/kapitlen.
Väldigt näringsrik teknik inom läsning av böcker (enligt mig).
Tobias Sparv #4
I detta inlägg hade jag tänkt att koppla till häftet ''Passa in och sticka ut'' igen. Jag upptäckte något som Jonas Gardell hade skrivit på Sid 16 ''Ett ufo gör entré''. ''Försöker att förstå: Det är detta som är jag''. Så tänker Juha när han ser sig själv i spegeln. Vad Jonas Gardell har gjort bra här är att han får ut ett så viktigt budskap fast så liten beskrivning. Det är många i världen som tycker illa om sig själv för att den har dålig klädstil, utseende, hårfärg. Men i slut ändan om du tittar dig själv i spegeln så ser du den du verkligen är och inget kan förändra det. Du kan lägga på massor utav smink eller dyra kläder men din personlighet stannar kvar.
I boken Störst av allt som jag och 3 till killar i min klass läser finns det många exemplar av detta budskap (ifrån mitt perspektiv) speciellt i Sebastian som jag skrev i mitt förra inlägg. Men man kan även koppla detta till Maja. I Rättegången fixade Majas pappa de bästa advokaterna/beskyddare så att Maja ska klara sig så bra som möjligt. Men oavsett hur mycket hennes pappa försöker täcka över det eller skydda det kommer hon fortfarande ha begått brottet.
I detta inlägg hade jag tänkt att koppla till häftet ''Passa in och sticka ut'' igen. Jag upptäckte något som Jonas Gardell hade skrivit på Sid 16 ''Ett ufo gör entré''. ''Försöker att förstå: Det är detta som är jag''. Så tänker Juha när han ser sig själv i spegeln. Vad Jonas Gardell har gjort bra här är att han får ut ett så viktigt budskap fast så liten beskrivning. Det är många i världen som tycker illa om sig själv för att den har dålig klädstil, utseende, hårfärg. Men i slut ändan om du tittar dig själv i spegeln så ser du den du verkligen är och inget kan förändra det. Du kan lägga på massor utav smink eller dyra kläder men din personlighet stannar kvar.
I boken Störst av allt som jag och 3 till killar i min klass läser finns det många exemplar av detta budskap (ifrån mitt perspektiv) speciellt i Sebastian som jag skrev i mitt förra inlägg. Men man kan även koppla detta till Maja. I Rättegången fixade Majas pappa de bästa advokaterna/beskyddare så att Maja ska klara sig så bra som möjligt. Men oavsett hur mycket hennes pappa försöker täcka över det eller skydda det kommer hon fortfarande ha begått brottet.
Joeys femte inlägg.
Samir och Maja har en konversationen vid vattnet om fördomar och om saker de tyckte olika om. Samir sa att han borde blivit utkastad från Margaretas och georgs hus, och inte Sebestian. Han blev inte utkastad för att han hjälpte Labbe med studierna. Samir hade ljugit om att hans pappa var advokat och hans mamma var läkare, men Maja sa att det inte var viktigt med vad ens föräldrar jobbar med eller hur mycket pengar man har. Hon sa att man blir mer omtyckt och respekterad om man är sig själv trots vilken historia man har.
Jag tycker det speglar verkligheten rätt bra. Hade jag vetat att någons förälder har något yrke som ofta är långt ner inom samhällets hierarki, hade jag respekterat personen mer om den sagt det istället för att ljuga och säga att ens förälder är till exempel läkare eller bankir. Det kan vara andra saker också som det finns fördomar om. Man kanske ljuger att man har varit på semester någonstans trots att man inte har råd att åka. Det kan vara svårt att säga sanningen. Speciellt om ens kompisar har varit på semester på något roligt ställe.
Ur texten "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?" står det att det var plikt att ha slöja på sig. Huvudpersonen heter Amal och hon är muslim. Hon har slöja på sig i skolan eftersom det var slöjplikt. Hon kände behovet av att ta av den så fort skolan slutade för dagen. Det borde hon inte behöva. Hon borde bli respekterad och få tillhöra vilken religion hon vill utan att bli utsatt för kränkningar eller fördomar. De två styckena var rätt liknande då Samir kände att han inte ville att folk skulle tycka att han var annorlunda och bli retad för att han är invandrare, och Amal ville inte heller bli retad för att hon var muslim som bor i ett icke muslimskt land.
Samir och Maja har en konversationen vid vattnet om fördomar och om saker de tyckte olika om. Samir sa att han borde blivit utkastad från Margaretas och georgs hus, och inte Sebestian. Han blev inte utkastad för att han hjälpte Labbe med studierna. Samir hade ljugit om att hans pappa var advokat och hans mamma var läkare, men Maja sa att det inte var viktigt med vad ens föräldrar jobbar med eller hur mycket pengar man har. Hon sa att man blir mer omtyckt och respekterad om man är sig själv trots vilken historia man har.
Jag tycker det speglar verkligheten rätt bra. Hade jag vetat att någons förälder har något yrke som ofta är långt ner inom samhällets hierarki, hade jag respekterat personen mer om den sagt det istället för att ljuga och säga att ens förälder är till exempel läkare eller bankir. Det kan vara andra saker också som det finns fördomar om. Man kanske ljuger att man har varit på semester någonstans trots att man inte har råd att åka. Det kan vara svårt att säga sanningen. Speciellt om ens kompisar har varit på semester på något roligt ställe.
Ur texten "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?" står det att det var plikt att ha slöja på sig. Huvudpersonen heter Amal och hon är muslim. Hon har slöja på sig i skolan eftersom det var slöjplikt. Hon kände behovet av att ta av den så fort skolan slutade för dagen. Det borde hon inte behöva. Hon borde bli respekterad och få tillhöra vilken religion hon vill utan att bli utsatt för kränkningar eller fördomar. De två styckena var rätt liknande då Samir kände att han inte ville att folk skulle tycka att han var annorlunda och bli retad för att han är invandrare, och Amal ville inte heller bli retad för att hon var muslim som bor i ett icke muslimskt land.
Tobias Sparv #3
Efter att ha tittat på Joeys inlägg märkte jag att jag tyckte detsamma därför lämnade jag en kommentar. Men efter att ha läst lite djupare i texten märkte jag att de va mer allvarligare än jag trodde.
Om man skulle koppla detta argument till häftet ''Passa in och sticka ut'' Sid 52-53 texten ''Alla behöver någon att se upp till'' så finns det många positiva budskap till varför det är viktigt att ha någon att se upp till. Fakta källa är professorn Lars-Erik-Berg som är utbildad socialpsykolog på högskolan i Skövde, han har studerat på hur t.ex. My Little Pony eller Barbie är idoler eller förebilder för små flickor. Detta påverkar deras framtida utseende eller så dem vill se ut just då.
Sebastians pappa ger inte Sebastian chansen att kunna se upp till honom på grund av hur han beter sig. Detta skulle nog ha påverkat Sebastian senare i livet eftersom han mest troligtvis inte kommer gå i pappas fotspår och kommer göra relationen mellan dem väldigt komplicerad och svår. Jag tycker det är viktigt att ha en förebild som är sin mamma eller pappa eftersom det gör relationer i framtida livet mycket lättare och man kan alla hjälpa varandra.
Efter att ha tittat på Joeys inlägg märkte jag att jag tyckte detsamma därför lämnade jag en kommentar. Men efter att ha läst lite djupare i texten märkte jag att de va mer allvarligare än jag trodde.
Om man skulle koppla detta argument till häftet ''Passa in och sticka ut'' Sid 52-53 texten ''Alla behöver någon att se upp till'' så finns det många positiva budskap till varför det är viktigt att ha någon att se upp till. Fakta källa är professorn Lars-Erik-Berg som är utbildad socialpsykolog på högskolan i Skövde, han har studerat på hur t.ex. My Little Pony eller Barbie är idoler eller förebilder för små flickor. Detta påverkar deras framtida utseende eller så dem vill se ut just då.
Sebastians pappa ger inte Sebastian chansen att kunna se upp till honom på grund av hur han beter sig. Detta skulle nog ha påverkat Sebastian senare i livet eftersom han mest troligtvis inte kommer gå i pappas fotspår och kommer göra relationen mellan dem väldigt komplicerad och svår. Jag tycker det är viktigt att ha en förebild som är sin mamma eller pappa eftersom det gör relationer i framtida livet mycket lättare och man kan alla hjälpa varandra.
torsdag 9 november 2017
Edvin Selovic fjärde inlägg:
Jag har nu kommit ganska långt i boken och uppbyggnaden är ju väldigt klar. Boken är uppdelad i större kapitel med mindre kapitel i beronde på olika tidsperioder och vem det handlar om. Jag tror de större indelningarna eller "kapitlen" används på samma sätt som vi använder underrubriker när vi skriver olika texter. Detta gör författaren för att lättare visa läsaren att några kapitel framöver kommer handla om en viss sak och att tiden i boken kan skifta.
Tiden skiftar lite fram och tillbaka från nutid till dåtid eller innan och efter skolskjutningen men det handlar ju alltid om nutid, alltså 2015-16. Detta kan jag analysera mig fram till eftersom de skriver om sociala medier och termen "adda någon" nämns i boken. Den kända serien just nu The Walking Dead nämns också och de kända artisterna Rihanna och Ariana Grande. Boken publicerades även första gången 2016.
Att boken är ny märks också i språket, det är ett ungdomligt språk med vissa svordommar och könsord. Vid ett tillfälle på s.158 skrivs det även på så kallad förortssvenska något som ändå är relativt nytt och mestadels används av ungdomar.
Boken börjar som de flesta böcker ganska lugnt och tråkigt, det tar ett tag innan man verkligen börjar förstå karaktärerna. Spänningen och stressen av ett tonårsliv framstår inte tills längre fram i boken men man börjar tillslut förstå hur det blev som det blev. Jag tycker att författaren har tänkt igenom boken väl. Hon har startat från grunden, ända från barndomen och gett oss små detaljer och information som längs med bokens gång led till var de är idag.
Att boken är väl skriven och detaljerad är kanske inte så konstigt eftersom Malin Persson Giolito är dotter till den svenska kriminologen och författaren Leif G.W. Persson. Boken ska också bli sveriges första Netflix serie vilket jag kan förstå för det finns mycket att gå på och många viktiga ämnen så som makt, pengar, droger, sex, ungdomar, våld och kultur i boken.
Jag har nu kommit ganska långt i boken och uppbyggnaden är ju väldigt klar. Boken är uppdelad i större kapitel med mindre kapitel i beronde på olika tidsperioder och vem det handlar om. Jag tror de större indelningarna eller "kapitlen" används på samma sätt som vi använder underrubriker när vi skriver olika texter. Detta gör författaren för att lättare visa läsaren att några kapitel framöver kommer handla om en viss sak och att tiden i boken kan skifta.
Tiden skiftar lite fram och tillbaka från nutid till dåtid eller innan och efter skolskjutningen men det handlar ju alltid om nutid, alltså 2015-16. Detta kan jag analysera mig fram till eftersom de skriver om sociala medier och termen "adda någon" nämns i boken. Den kända serien just nu The Walking Dead nämns också och de kända artisterna Rihanna och Ariana Grande. Boken publicerades även första gången 2016.
Att boken är ny märks också i språket, det är ett ungdomligt språk med vissa svordommar och könsord. Vid ett tillfälle på s.158 skrivs det även på så kallad förortssvenska något som ändå är relativt nytt och mestadels används av ungdomar.
Boken börjar som de flesta böcker ganska lugnt och tråkigt, det tar ett tag innan man verkligen börjar förstå karaktärerna. Spänningen och stressen av ett tonårsliv framstår inte tills längre fram i boken men man börjar tillslut förstå hur det blev som det blev. Jag tycker att författaren har tänkt igenom boken väl. Hon har startat från grunden, ända från barndomen och gett oss små detaljer och information som längs med bokens gång led till var de är idag.
Att boken är väl skriven och detaljerad är kanske inte så konstigt eftersom Malin Persson Giolito är dotter till den svenska kriminologen och författaren Leif G.W. Persson. Boken ska också bli sveriges första Netflix serie vilket jag kan förstå för det finns mycket att gå på och många viktiga ämnen så som makt, pengar, droger, sex, ungdomar, våld och kultur i boken.
Joey Fridolfssons fjärde inlägg.
En händelse i boken handlar om när Sebastian, Maja, Samir och Amanda åker ut till Labbe och hans föräldrar som bor på landet. Sebastian börjar direkt prata om hur han tror att Samir ljuger när han säger att hans mamma är sjuksköterska och hans pappa advokat. Det verkar som att Sebastian tycker illa om Samir. Det mest underliga med middagen hos Labbe är att föräldrarna låtsas som ingenting. Men när det gick överstyr så gick dem in i samtalet och skyddade Samir. Det hela slutar med att Sebastian får åka hem och dem andra stannar där över natten.
Jag tycker att det finns att ansvar i föräldrarna att försöka bryta ner samtalet innan det går överstyr. Om Sebastian redan från början fått veta att sådana personliga påhopp inte är välkomna i deras familj så hade han nog slutat säga dem och Samir hade inte behövt utstå kränkningarna. Jag tycker detta förekommer rätt ofta i verkligheten, att till exempel föräldrar eller lärare inte säger till först utan låtsas inte om det. Men när det väl går överstyr så känner dem att de måste säga till. Det skulle vara bättre om man säger till först istället för att låtsas som ingenting.
Det som hände hos Labbe var rätt svårt att förstå med tanke på att författaren använder sig av citattecken istället för talstreck. Jag som är van vid talstreck, blev lite förvirrad när jag läste denna del av texten då jag ibland inte visste vem som sa vad eller när någon slutade prata. Enligt mig passar det bättre att använda talstreck.
En händelse i boken handlar om när Sebastian, Maja, Samir och Amanda åker ut till Labbe och hans föräldrar som bor på landet. Sebastian börjar direkt prata om hur han tror att Samir ljuger när han säger att hans mamma är sjuksköterska och hans pappa advokat. Det verkar som att Sebastian tycker illa om Samir. Det mest underliga med middagen hos Labbe är att föräldrarna låtsas som ingenting. Men när det gick överstyr så gick dem in i samtalet och skyddade Samir. Det hela slutar med att Sebastian får åka hem och dem andra stannar där över natten.
Jag tycker att det finns att ansvar i föräldrarna att försöka bryta ner samtalet innan det går överstyr. Om Sebastian redan från början fått veta att sådana personliga påhopp inte är välkomna i deras familj så hade han nog slutat säga dem och Samir hade inte behövt utstå kränkningarna. Jag tycker detta förekommer rätt ofta i verkligheten, att till exempel föräldrar eller lärare inte säger till först utan låtsas inte om det. Men när det väl går överstyr så känner dem att de måste säga till. Det skulle vara bättre om man säger till först istället för att låtsas som ingenting.
Det som hände hos Labbe var rätt svårt att förstå med tanke på att författaren använder sig av citattecken istället för talstreck. Jag som är van vid talstreck, blev lite förvirrad när jag läste denna del av texten då jag ibland inte visste vem som sa vad eller när någon slutade prata. Enligt mig passar det bättre att använda talstreck.
Joey Fridolfssons tredje inlägg
Efter ännu mer läsande stötte jag på något intressant. Nämligen att Sebastians pappa beter sig väldigt annorlunda mot Sebastian. Det verkar som att Claes Fagerman inte vill ha med sonen att göra, men ändå tar han hand om honom och ger honom pengar och hushåll. På sidan 137 till exempel så kan man tydligt läsa att han har något emot Sebastian när han säger: "Det är trevligt att höra att han kan vara till nytta. En nyhet för oss alla". Jag tycker det är märkligt att han uttalar sig så konstigt mot honom, men ändå bryr sig tillräckligt om att ta hand om honom. Han har ju en mamma som också borde ta hand om honom, men han väljer istället att ta hand om honom själv. Det finns ju även en bror Lukas som inte blir hackad på.
Det var konstigt att han betedde sig så mot hans son, när det var massa folk i närheten. Han betedde sig inte illa åt någon annan. Det måste finnas någon historia om varför det har en så konstig relation som boken inte tar upp. Det hade varit intressant att få veta. Min hypotes är att Claes inte tror att Sebastian bryr sig om honom, och att han är ute efter att ärva hans förmögenhet.
Efter ännu mer läsande stötte jag på något intressant. Nämligen att Sebastians pappa beter sig väldigt annorlunda mot Sebastian. Det verkar som att Claes Fagerman inte vill ha med sonen att göra, men ändå tar han hand om honom och ger honom pengar och hushåll. På sidan 137 till exempel så kan man tydligt läsa att han har något emot Sebastian när han säger: "Det är trevligt att höra att han kan vara till nytta. En nyhet för oss alla". Jag tycker det är märkligt att han uttalar sig så konstigt mot honom, men ändå bryr sig tillräckligt om att ta hand om honom. Han har ju en mamma som också borde ta hand om honom, men han väljer istället att ta hand om honom själv. Det finns ju även en bror Lukas som inte blir hackad på.
Det var konstigt att han betedde sig så mot hans son, när det var massa folk i närheten. Han betedde sig inte illa åt någon annan. Det måste finnas någon historia om varför det har en så konstig relation som boken inte tar upp. Det hade varit intressant att få veta. Min hypotes är att Claes inte tror att Sebastian bryr sig om honom, och att han är ute efter att ärva hans förmögenhet.
onsdag 8 november 2017
Edvin Selovic tredje inlägg: karaktärsuppfattning
Jag har nu läst lite till i boken och fått en mer fördjupad förståelse för karaktärerna och hur deras liv var innan dådet i skolan. Två personer som man får veta mer om förutom Maja är Sebastian och Samir, båda från två helt olika världar med helt olika förutsättningar och syn på saker runt om dem. Sebastian är "the golden boy". Han är populär, rik och Får alltid va han vill ha, förutom hans pappas kärlek och uppmärksamhet vilket har satt grova spår i hans personlighet. Sebastian är inte rik på det sättet som dem flesta tänker sig med en båt i Stockholms skärgård och lägenhet på Östermalm, han är den som åker och jagar i Afrika över en helg och spenderar sitt sommarlov på en sextio meter lång yacht nere vid Medelhavet (s129 och 231).
När jag läser boken inser jag snabbt att Sebastian är ett väldigt tydligt bevis på att pengar inte kan köpa lycka. Även fast alla vet vem han är och han aldrig kommer behöva jobba en dag i sitt liv så är hans liv inte en dans på rosor. Allt från alkohol och drogmissbruk till ensamhet och aggressions problem. Han ser ner på andra och tror att det är alla andras fel att han har det som han har. Vad jag får veta om Maja så verkar hon ha haft en vanlig uppväxt och vart en vanlig glad tjej, problemen började när hon träffade Sebastian.
Samir är en ambitiös och smart kille som vet vad han vill och står upp för det han tycker. Men han hör inte riktigt hemma på djurholmens gymnasium med alla snobbiga ungdomar o deras sätt att leva. Själv pendlar han från Tensta, en förort i Stockholm varje dag till djurholmen i hopp om en bättre framtid. Det måste definitivt vara jobbigt att inte passa in bara för att man inte har råd med märkes kläder och kommer från en annan kultur men det märks att Samir inte är den personen som bryr sig om det och att han själv inte vill vara en del av djurholmens naiva elit.
De båda har dock något gemensamt och det är att de att de båda är kära i Maja och mer eller mindre hatar varandra. Författaren har helt klart fått in många olika starka karaktärer, ämnen och händelser som kan få nästan vem som helst att bli intresserad av boken.
Jag har nu läst lite till i boken och fått en mer fördjupad förståelse för karaktärerna och hur deras liv var innan dådet i skolan. Två personer som man får veta mer om förutom Maja är Sebastian och Samir, båda från två helt olika världar med helt olika förutsättningar och syn på saker runt om dem. Sebastian är "the golden boy". Han är populär, rik och Får alltid va han vill ha, förutom hans pappas kärlek och uppmärksamhet vilket har satt grova spår i hans personlighet. Sebastian är inte rik på det sättet som dem flesta tänker sig med en båt i Stockholms skärgård och lägenhet på Östermalm, han är den som åker och jagar i Afrika över en helg och spenderar sitt sommarlov på en sextio meter lång yacht nere vid Medelhavet (s129 och 231).
När jag läser boken inser jag snabbt att Sebastian är ett väldigt tydligt bevis på att pengar inte kan köpa lycka. Även fast alla vet vem han är och han aldrig kommer behöva jobba en dag i sitt liv så är hans liv inte en dans på rosor. Allt från alkohol och drogmissbruk till ensamhet och aggressions problem. Han ser ner på andra och tror att det är alla andras fel att han har det som han har. Vad jag får veta om Maja så verkar hon ha haft en vanlig uppväxt och vart en vanlig glad tjej, problemen började när hon träffade Sebastian.
Samir är en ambitiös och smart kille som vet vad han vill och står upp för det han tycker. Men han hör inte riktigt hemma på djurholmens gymnasium med alla snobbiga ungdomar o deras sätt att leva. Själv pendlar han från Tensta, en förort i Stockholm varje dag till djurholmen i hopp om en bättre framtid. Det måste definitivt vara jobbigt att inte passa in bara för att man inte har råd med märkes kläder och kommer från en annan kultur men det märks att Samir inte är den personen som bryr sig om det och att han själv inte vill vara en del av djurholmens naiva elit.
De båda har dock något gemensamt och det är att de att de båda är kära i Maja och mer eller mindre hatar varandra. Författaren har helt klart fått in många olika starka karaktärer, ämnen och händelser som kan få nästan vem som helst att bli intresserad av boken.
Tobias sparv #2
Idag har jag läst mig ännu längre in i boken och den börjar bli lite mer intensiv. Nu har jag läst ca 150 sidor ur boken och jag börja märka att det används väldigt mycket svordomar. Malin (författaren) menar självklart inget illa emot unga eller känsliga läsare utan mer att det var så här huvudkaraktären betedde sig och enligt mig så behöver en bok ibland användning av starka ord för extra drama,intensitet eller spänning. Starka ord som används i texten är helvetes jävla skit, fitta,fan osv.
Vad författaren verkligen måste tänka på när hon tar användning av starka ord är att inte över använda dem. Om hon skulle överanvända dessa ord skulle antalet läsare troligtvis sjunka eftersom det går ur styr. Men vad Malin har gjort rätt är att hon inte har sättet in starka ord i varje mening utan tagit en paus på några rader eller så. Detta kan man även koppla till häftet ''Passa in och sticka ut'' Sid. 30-35 i texten ''Kalla det vad fan du vill'' där dem tar användning av grova ord som fan, jävla kukhuvud.
Författaren till denna text heter Marjaneh Bakhtiari som har unik still som liknar Malins.
I båda texterna finns det större användning av grövre ord och samma intensitet och spänning.
Idag har jag läst mig ännu längre in i boken och den börjar bli lite mer intensiv. Nu har jag läst ca 150 sidor ur boken och jag börja märka att det används väldigt mycket svordomar. Malin (författaren) menar självklart inget illa emot unga eller känsliga läsare utan mer att det var så här huvudkaraktären betedde sig och enligt mig så behöver en bok ibland användning av starka ord för extra drama,intensitet eller spänning. Starka ord som används i texten är helvetes jävla skit, fitta,fan osv.
Vad författaren verkligen måste tänka på när hon tar användning av starka ord är att inte över använda dem. Om hon skulle överanvända dessa ord skulle antalet läsare troligtvis sjunka eftersom det går ur styr. Men vad Malin har gjort rätt är att hon inte har sättet in starka ord i varje mening utan tagit en paus på några rader eller så. Detta kan man även koppla till häftet ''Passa in och sticka ut'' Sid. 30-35 i texten ''Kalla det vad fan du vill'' där dem tar användning av grova ord som fan, jävla kukhuvud.
Författaren till denna text heter Marjaneh Bakhtiari som har unik still som liknar Malins.
I båda texterna finns det större användning av grövre ord och samma intensitet och spänning.
Haris Kaharevic första inlägg
Idag läste jag en bit ifrån boken Störst av allt som är skriven av Malin Persson Giolito.
I boken så står det om Maja och om hur hon var innan den hemska händelsen. Då så verkar det som om hon är en helt vanlig tonåring som till exempel "Jag har gjort som alla tjejer, klagat på allt som har med mig själv att göra, låtsas vara nervös inför prov och låtsas vara besviken när provtiden är över" (s.51) Men egentligen så är det inte som alla tror. Maja är en helt annan person med andra tankar. Om man kopplar detta till verkligheten så kan det finnas flera personer som har blivit utsatta för något och mår dåligt på grund av det. Om de då även måste försöka passa in i samhället så kan det leda till att man mår sämre. Det kan då leda till stora problem som i detta fallet då Maja tar till våld för att lösa problemet. Samma som Edvin skrev i sitt första inlägg om att man inte borde döma folk på grund av deras utseende så borde man inte döma folk om de inte är som man själv tycker att en person borde vara. Alla kan helt enkelt inte vara likadana.
Idag läste jag en bit ifrån boken Störst av allt som är skriven av Malin Persson Giolito.
I boken så står det om Maja och om hur hon var innan den hemska händelsen. Då så verkar det som om hon är en helt vanlig tonåring som till exempel "Jag har gjort som alla tjejer, klagat på allt som har med mig själv att göra, låtsas vara nervös inför prov och låtsas vara besviken när provtiden är över" (s.51) Men egentligen så är det inte som alla tror. Maja är en helt annan person med andra tankar. Om man kopplar detta till verkligheten så kan det finnas flera personer som har blivit utsatta för något och mår dåligt på grund av det. Om de då även måste försöka passa in i samhället så kan det leda till att man mår sämre. Det kan då leda till stora problem som i detta fallet då Maja tar till våld för att lösa problemet. Samma som Edvin skrev i sitt första inlägg om att man inte borde döma folk på grund av deras utseende så borde man inte döma folk om de inte är som man själv tycker att en person borde vara. Alla kan helt enkelt inte vara likadana.
tisdag 7 november 2017
Joeys andra inlägg.
Nu när jag har läst lite till i boken har jag insett att på många sidor står det meningar med ord som har bindestreck mellan sig. Till exempel "när-vi-inte-behöver-följa-våra-egna-regler" eller "jag-förstår-precis, vi-är-på-exakt-samma-våglängd". Jag tycker det författaren gör är bra, för just detta sättet att skriva på får mig att förstå mer i boken. Hon har tagit ett större steg i personbeskrivningen och skrivit på ett utförligare sätt som leder till att hon inte behöver skriva rakt ut om personer. Författaren har ett bra sätt att skriva inre monologer vilket gör att man blir mer intresserad. Det här är den första boken jag läst som har meningar uppbyggda på detta sättet.
Det författaren kan tänka på är att inte överanvända detta sättet att skriva på. Det finns ofta sådana här skrivna beskrivningar fler än en gång på bara några meningar. Det kan vara bra med upprepningar ibland men det känns bara som att den förlorar sin skärpa vissa stunder.
Nu när jag har läst lite till i boken har jag insett att på många sidor står det meningar med ord som har bindestreck mellan sig. Till exempel "när-vi-inte-behöver-följa-våra-egna-regler" eller "jag-förstår-precis, vi-är-på-exakt-samma-våglängd". Jag tycker det författaren gör är bra, för just detta sättet att skriva på får mig att förstå mer i boken. Hon har tagit ett större steg i personbeskrivningen och skrivit på ett utförligare sätt som leder till att hon inte behöver skriva rakt ut om personer. Författaren har ett bra sätt att skriva inre monologer vilket gör att man blir mer intresserad. Det här är den första boken jag läst som har meningar uppbyggda på detta sättet.
Det författaren kan tänka på är att inte överanvända detta sättet att skriva på. Det finns ofta sådana här skrivna beskrivningar fler än en gång på bara några meningar. Det kan vara bra med upprepningar ibland men det känns bara som att den förlorar sin skärpa vissa stunder.
onsdag 1 november 2017
Edvin Selovic andra inlägg: Inledning
Jag har nu läst vidare lite i störst av allt och märkt att författaren startar boken genom att berätta lite om varje person inblandad i Majas liv utan att avslöja för mycket. Även fast de sitter i rättssalen så är det inte fokuset i boken ännu. Man får istället följa Majas tankar genom rättegången och hur hon tänker bort till andra situationer i sitt liv. Kanske gör hon det för att glömma att hon sitter i den situationen hon gör eller så försöker hon själv förstå hur hon hamnade där.
Jag tycker författaren drar ut mycket på händelsen och kommer in på onödiga saker som jag inte tycker hör hemma i boken. Kanske gör hon detta för att vi ska lära känna karaktärerna men det tycker jag inte vi gjort än. Jag hittar ingen karaktär som jag sympatiserar med eller vill veta mer om. boken är skriven från Majas perspektiv och hennes perspektiv av människorna runt omkring henne är väldigt negativ. Hennes negativitet och uppgivenhet förmedlar en dyster stämning i boken men kanske är det exakt den känslan författaren vill att vi ska känna. En blandning av uppgivenhet och ovetande kan skapa en spänning som gör att läsaren vill läsa vidare.
Personligen ser jag ingen kämparglöd i Maja vilket får henne att se ännu mer skyldig ut. Men är hon verkligen det? "Maja nekar till anklagelserna som riktas mot henne. Hon har inte medverkat på ett sätt som genererar rättsligt ansvar. Maja har inte varit medveten eller gjorts medveten om Sebastian fagermans planer" säger Majas advokat Peder Sander i början av boken. Oavsett om hon är skyldig eller inte börjar man nu förstå att hon iallafall inte var ensam. Jag ser fram emot att läsa vidare och se om sanningen kommer fram.
Jag har nu läst vidare lite i störst av allt och märkt att författaren startar boken genom att berätta lite om varje person inblandad i Majas liv utan att avslöja för mycket. Även fast de sitter i rättssalen så är det inte fokuset i boken ännu. Man får istället följa Majas tankar genom rättegången och hur hon tänker bort till andra situationer i sitt liv. Kanske gör hon det för att glömma att hon sitter i den situationen hon gör eller så försöker hon själv förstå hur hon hamnade där.
Jag tycker författaren drar ut mycket på händelsen och kommer in på onödiga saker som jag inte tycker hör hemma i boken. Kanske gör hon detta för att vi ska lära känna karaktärerna men det tycker jag inte vi gjort än. Jag hittar ingen karaktär som jag sympatiserar med eller vill veta mer om. boken är skriven från Majas perspektiv och hennes perspektiv av människorna runt omkring henne är väldigt negativ. Hennes negativitet och uppgivenhet förmedlar en dyster stämning i boken men kanske är det exakt den känslan författaren vill att vi ska känna. En blandning av uppgivenhet och ovetande kan skapa en spänning som gör att läsaren vill läsa vidare.
Personligen ser jag ingen kämparglöd i Maja vilket får henne att se ännu mer skyldig ut. Men är hon verkligen det? "Maja nekar till anklagelserna som riktas mot henne. Hon har inte medverkat på ett sätt som genererar rättsligt ansvar. Maja har inte varit medveten eller gjorts medveten om Sebastian fagermans planer" säger Majas advokat Peder Sander i början av boken. Oavsett om hon är skyldig eller inte börjar man nu förstå att hon iallafall inte var ensam. Jag ser fram emot att läsa vidare och se om sanningen kommer fram.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)